VAD HÄNDER MED OLJAN? 15/9 2006

Detta är en sammanfattning av kommissionens rapport på ca 40 sidor

Eventuella frågor kan ställas till Björn Mattila

 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av artiklarna 7-10 i direktiv 92/12 EEG.

Rapporten innehåller resultaten av en granskning av artiklarna 7-10 i rådets direktiv 92/12 EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor.

Punktskattepliktiga varor som redan har släppts för konsumtion och för vilka punktskatten alltså redan har erlagts i en medlemsstat får också flyttas inom gemenskapen.  Det är just detta slag av flyttning som avses i artiklarna 7-10 i direktivet. Syftet med dessa bestämmelser är, och ena sidan, att ge medborgarna möjlighet att köpa punktskattepliktiga varor på den inre marknaden och därefter transportera dem till en annan medlemsstat utan att där behöva betala punktskatt ytterligare en gång och, andra sidan, när det gäller flyttningar av punktskattepliktiga varor för kommersiella ändamål, att säkerställa att punktskatten erläggs i den medlemsstat där varorna konsumeras.

1.     För varje flyttning mellan medlemsstater för kommersiella ändamål ska punktskatt tas ut i destinationsmedlemsstaten.

2.     Vad gäller produkter som förvärvats direkt av enskilda personer för deras eget bruk och som transporterats av dem själva, föreskrivs i artikel 8 att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där varorna förvärvats.

Som anges i punkt 2 är den nuvarande formuleringen av artiklarna 7-10  resultatet av långa och komplicerade diskussioner i rådet.

Det måste erkännas att den resulterande lagtexten inte är särskilt enhetlig.

GRÄNSHANDEL

Till följd av avskaffandet av de fiskala gränserna mellan medlemsstaterna har medborgarna möjlighet i en annan medlemsstat förvärva punktskattepliktiga varor som man avser använda för eget bruk, utan att detta förvärv föranleder betalning av punktskatt i den medlemsstat där han är bosatt.

Denna situation härrör ur den princip om fri rörlighet som följer av inrättandet av den inre marknaden.

KOMMISSIONENS STÅNDPUNKT

För att bedöma relevansen av artikel 8 bör man komma ihåg att enligt principen för den inre marknaden skall varor som flyttas inom gemenskapen av enskilda personer för deras eget bruk beskattas endast i den medlemsstat där varorna förvärvats.

 Enligt kommissionens mening är en begränsning av principen för den inre marknaden inte längre berättigad. I likhet med vad som gäller beträffande mervärdesskatt föreslås därför att alla flyttningar som görs av utförs an enskild person eller för dennes räkning av varor som är avsedda för dennes eget bruk skall anses vara av icke kommersiell karaktär och beskattas uteslutas i det medlemskap där varorna förvärvats.  Dock ett undantag från denna princip gäller tobaksvaror.

REFERENSNIVÅERNA

I protokollet från antagandet från direktivet ingår en punkt enligt vilken enskilda personer, vid införande av punktskattepliktiga varor i kvantiteter som överstiger en viss gräns, är skyldiga att för förvaltningen lägga fram tillfredställande bevis för att dessa är avsedda för eget bruk. Kommissionen anser det inte vara motiverat att i de nya bestämmelserna ta med denna punkt i protokollet.  I varje enskilt fall där en enskild person för in punktskattepliktiga varor är förvaltningen i själva verket att granska åtminstone alla kriterier som anges i artikel 9.2 för att fastställa huruvida varorna innehas för kommersiella ändamål.  Med hänsyn till att ett sådant fastställande kan komma att bestridas i domstol, är det naturligtvis nödvändigt att förvaltningarna grundar sina beslut på konkreta fakta och inte endast på antaganden.

UPP TILL REFERENSNIVÅERNA

Det ankommer på den nationella förvaltningen att bevisa att varor som förvärvats av enskilda personer är avsedda för ett kommersiellt ändamål.

ÖVER REFERENSNIVÅERNA

Det ankommer på den enskilda personen att på ett för kontrollmyndigheten tillfredställande sätt bevisa att varorna faktiskt är avsedda för eget bruk.

Ett stort antal europeiska medborgare anser att användningen av denna ”omvända bevisbörda” strider mot de allmänna principerna i fördraget. Detta framgår tydligt av den mängd klagomål som inkommit till kommissionen rörande denna fråga. På grund val på dessa klagomål har kommissionen inlett överträdelseförvaranden gentemot vissa medlemsstater som använt sig av denna ”omvända bevisbörda”, vilket har lett till att de berörda medlemsstaterna ändrat sitt förfaringssätt. I förslaget till direktiv utgår artikel 9.2 andra stycket rörande möjligheten att tillämpa referensnivåer.

OVANLIGA TRANSPORTSÄTT (Artikel 9.3)

I förslaget till direktiv har bestämmelserna i nuvarande artikel 9.3 utgått.

LEDSAGARDOKUMENT

Det krävs inget ledsagardokument, eftersom rådet har ansett att enskilda personer inte kan åläggas de formaliteter som är förbundna med handläggning av detta dokument.

 Det måste konstateras att den nuvarande formuleringen av artiklarna 7-10 har möjliggjort nationella tolkningar som, beroende på vilken medlemsstat det rör sig om, har resulterat i en mer liberal eller, tvärtom, mer begränsande tillämpning av dessa artiklar.  Kommissionen anser att denna situation inte endast beror på att dessa artiklar eventuellet är otydligt skrivna, utan snarare på en protektionistisk reaktion från vissa medlemsstater som, för att skydda det nationella budgetintresserna, i så stor utsträckning som möjligt försöker begränsa räckvidden av den fria rörlighet för varor som införes genom den inre marknaden.  

De allmänna principerna för den inre marknaden, av vilka följer att punktskatt för icke kommersiella flyttningar som utförs av enskilda personer ska erläggas endast i den medlemsstat där varorna förvärvats.

Vårat ärende finns hos ministerrådet där man har stoppat kommissionens förslag. Kommissionen har lagt sig på våran linje och utarbetat ett förtydligande av direktiv 92/12.

Allt talar för att ärendet kommer att avgöras av EG-domstolen.

Nu äntligen efter 8 - 9 års "krig mot väderkvarnarna" har kommissionen förstått att  även vi här uppe i Tornedalen ska ha de nyvunna fri- och rättigheter som medföljer EU-medlemskapet.

Kommission har 2 april 2004 skickat en rapport till Parlamentet om ändringar av direktiv 92/12/EEG.
I utredningen har föreslagits ändringar och förtydliganden till bestämmelserna i direktivet.
Parlamentet har inte haft några invändningar.

Kommissionen har därför  skrivit ett färdigt förslag till ny lydelse av direktivet, (2004/0072(CNS))
Knäckfrågan vad gäller oljan har varit art 9.3 där det angivits möjlighet att beskatta på nytt i destinationsstaten om transporten skett på ett "ovanligt transportsätt".

I DET NYA FÖRSLAGET HAR PUNKT 3 TAGITS BORT HELT OCH HÅLLET!

Kommissionens motivering till detta är enkel:

De föreslagna ändringarna följer:

• principen att punktskatten skall erläggas i destinationsmedlemsstaten när det gäller punktskattepliktiga varor som är avsedda  för kommersiella ändamål,